inlåst

J har frågat i flera veckor om han inte kan få cykla. Den hårda mamman har sagt nej - det är inte så bra med all snö och is överallt. Idag skiner solen, det är barmark nästan överallt.

"Mamma, efter vi har ätit- får jag gå ut och cykla då?"
"Nej killen det går inte, det vet du ju..."
"Men kolla ingen is på vägen"

"Jo, men du hostar och har feber, det är ju därför du varit inne hela dagen och inte tränat idag. Det är därför du inte ska gå ut och cykla."

"Åh, vad orättvisst, ska jag aldrig få gå ut igen!" 

Det är inte lätt att vara inspärrad i sitt eget hem =)

Frihet

Efter flera år bakom staket, är han nu äntligen fri!
V har plockat bort tandställningen =)

mardrömmar

Ibland så står vi där, ansikte mot ansikte med våra värsta mardrömmar. Ska vi vara modiga och starka eller är det okej att ge efter för skräcken och skakande knän?
Självklart måste skräcken få sin plats, men även modet.
Jag vet att du är modig och skräckslagen. Och jag hoppas att du vet att jag står här, ett litet steg bakom och stöttar när knäna inte riktigt vill hålla dig uppe. Tillsammans så tar vi oss framåt. En dag i taget.

resa

Just nu borde jag nog se fram emot helgen.. Men jag kan inte riktigt göra det... Vi ska på kickoff i helgen. Jag är säker på att det kommer att bli jättroligt, men jag känner inte för att åka. Det har varit ett par hektiska veckor, igår var jag i Finland, för två veckor sedan i Norge och veckan innan det i Helsingborg. Jag skulle vilja vara hemma med familjen istället.
Jag skulle vilja resa i helgen fast tillsammans med familjen och hit, en myshelg skulle sitta fint på ett härligt gotland:

vilse

J skulle vara en tuff kille och klara sig själv igår, han ville åka rulltrappa och vi andra ville gå i vanliga trappen.
Vi sa, åk ner och vänta på oss där. Men han fick panik, sprang tillbaka upp för rulltrappan och tog en till trappa upp för säkerhetsskull. Men där fanns ingen mamma eller pappa.
Det tog oss 15 sekunder att konstatera att han inte var där vi trodde, 30 sekunder att konstatera att han måste ha fortsatt uppåt, kanske 10 sekunder att ta oss dit.
En jätteledsen och stukad kille hade då tagits hand om av en väktare.
Snabbt jobbat! Bra tycker jag. Det hela var över på max en och en halv minut
Självförtroendet fick sig en törn, och det dröjer nog en stund innan han ger sig iväg på några större utsvävningar igen.

OneLiners

J har en fantastisk förmåga att leverera otroliga one-liners. Jag tror inte att han gör det med flit, de bara ploppar ur honom. Ibland förstår han nog inte själv att han är så rolig. Men han är det.
Det går inte att återge alla och många gånger handlar det om att han säger precis rätt sak vid rätt tillfälle.
I morse, F och jag pratade om att J varit vaken under natten. Ont i benen. Ledsen.
Strax efteråt kommer J, sömning med håret på ända.
"Hur gott och länge sov inte jag!" =)