När oron visar sig obefogad, eller inte

Jag kände mig orolig inför skolstarten i år, orolig för att J skulle bli ensam.
Tänk så fel jag hade - han har så mycket kompisar att vi måste bromsa honom.
Orolig för att J skulle få det tufft i skolan, tufft med lektioner och läsningen.
Tänk så fel jag hade - han älskar skolan, tar sig an alla uppgifter med storm och älskar läxorna - önskar att han fick fler. Läsningen går toppen - han läser mer än han får - han älskar det! Det har öppnat en helt ny värld för honom.
Orolig var jag oxå för L, orolig att hon skulle få en tuff uppförsbacke, hon har egentligen missat sitt första år i skolan och nu ska det jobbas ikapp.
Tyvärr så var oron befogad - det är en uppförsbacke som just nu kanske är brantare än hon mäktar med. Allt är tufft, läsningen går knackigt matten är jobbig och det är inge kul.
Ju bättre det går för lillebror desto sämre mår hon. Så nu är det pepp på hög nivå som gäller - guldstjärnor och uppmuntran. Till dem båda - men var för sig, så att hon inte faller djupare.

utmaningar

Ibland behöver man ta tag i saker, genom att utmana sig själv. Den här veckan har varit och kommer bli en sådan.
Till att börja med så är det en utmaning till min chef att visa sig duglig - jag är hemma med en sjuk L och vill då att han ska styra upp de planerade uppdrag jag hade.
Resultat: förfärligt - jag kommer att få städa själv när jag är tillbaka...morr
Utmaning 2: jag hade en smygande förkylning - så jag utmanade den. Ett härligt löppass för att se vad den gick för.
Resultat: Den gav sig - ville inte vara med!
Utmaning 3: Det är lite konstigt faktiskt men jag har haft en osäker känsla när jag springer när mörket infallit sig sedan vi flyttade till staden. Vilket är så motsägelsefullt. Jag längtande hit för att kunna löpträna året om. Men när det började bli mörkare på kvällen infann sig en osäkerhet. På landet var det bara jag, månen och stjärnorna men här är det folk i rörelse hela tiden. Hur som helst så bestämde jag min för att hitta en bra rutt där jag känner mig trygg.
Resultat: Bra, löpturen gick i mörker, men på upplysta gångvägar och det kändes bra. Hjärnspöken bortmotade =)
Utmaning 4: Jag har fastnat för en superkul träningsform - Zumba, Det är svettigt, roligt och dansant. Instruktören A har hållt på och tjatat på mig att jag ska leda ett pass. Det är åtta och ett halvt år sedan jag ledde någon typ av pass, men på fredag leder jag mitt första Zumba pass - pirrigt, men roligt.
Resultat: ja det återstår att se

Frihet

Frihet på två hjul!

Uppgradering

Jag brukar normalt sett ha ganska god koll på tillvaron, och speciellt om jag ska resa. Då vill jag veta var jag ska hur jag tar mig dit, var jag sover osv. Den här gången blev det inte så - allt verkade så välordnat och instruktioner skickades till oss allt eftersom. Men det var ingen som lagt dem särskilt väl på minnet.
Första uppgiften var att ta sig till flyget - det fixade vi. Nästa var att ta oss från flyplatsen till hotellet för att lämna vårt bagage. Taxi chaffören undrade vilket hotell, och vi satt som 4 fågelholkar. Vi  visste knappt vad det hette, än mindre någon adress... Vi ringde chefen... därefter skulle vi ta oss till kongresscentret... vi hittade ett namn - men ingen adress. Taxichaffisen frågade några på gatan. Nästa problem uppstod när vi skulle betala för oss - taxins uppkoppling fungerade inte.. vem har med sig kontanter nu för tiden?
Resten av dagen flöt på bra- allt var precis så välordnat som det verkat. Tills vi stod i receptionen på hotellet... Min bokning fanns inte... Och alla hotell i staden är fullbokade... Men ibland har man tur... de hade reserverat ett par rum för det andra hotellet i samma kedja - jag fick ett av dem...
Så här sitter jag nu i presidentsviten som nästan är större än vårt hus... ett märkligt slut på en märklig dag.