planering del två

Ok, jag erkänner... Ibland fallerar det helt... Eller åtminstone så saknas det långsiktighet i min planering.
Den sträcker sig inte längre än max en vecka i taget - även om det ibland sticker in något smart jag kommer på. Och allt, allt måste in i min kalender, annars försvinner det....

Fast i detta fall tror jag att det helt enkelt handlar om förnekelse...förträngande
Men insikten slog mig i huvudet igår... det är Jul snart, och faktiskt väldigt snart.

F hade fått påminnelse på fritids att vi inte anmält oss till julpysslet... Jag tänkte - jamen stressa ner... det är ju långt kvar... Tills jag insåg att det är jag som har fel.. Julpysslet är nästa vecka, och det är 1:a advent oxå.
Det har nu infunnit sig en viss känsla av panik i mitt inre...

Fast samtidigt... det ordnar sig, det gör det ju alltid... Det blir jul i år igen... Det gäller bara att planera lite =)

Planering

Ibland så gäller det verkligen att tänka efter före.
Med heltidsarbete och tre barn med aktiviteter (även om den största till stor del sköter sig själv), läxläsning, skolmöte och allt det där andra som det innebär med barn, en älskad make som jag önskar spendera tid med, vilja att laga (bra) mat till familjen och helst hinna med lite egen träning. Då gäller det att tänka till ibland. Man får planera inte bara en utan flera dagar i förväg och hitta smarta lösningar.

Idag är jag tacksam att Ica öppnar tidigt, så jag kan handla före jobbet. Att jag ska spendera dagen på kontoret så att jag kan låna lite plats i kyl och frys.
Det innebär att jag kommer att hinna jobba, gå på utvecklingssamtal, konditionsträna, laga mat, göra klart läxor, hänga med L till stallet och dessutom hinna umgås med min älskade (styrketräning?) innan jag tar en dusch och lägger mig i sängen och läser lite.

Det blir en bra dag!

träningsbloggar

Jag har fastnat i träningsbloggarna...
Alla dessa starka kvinnor (för de är mest de kvinnliga jag läser) som är småbarnsmammor och supertränade.
Jag blir inspirerad, men samtidigt mår jag lite dåligt.. om de kan som har mindre barn än jag så borde jag väl oxå för f-n kunna bli sådär vältränad som jag skulle vilja..
Någon gång i livet skulle jag vilja känna mig sådär vältränad... Men jag känner mest att jag är trött och inte riktigt orkar eller hinner lägga den tiden på att träna så mycket..

Igår kväll när jag (för sent) hatade mig igenom ett träningspass (det var skönt när det var klart) så insåg jag en sak...
Det finns en sak som skiljer mig från dem.. en ganska viktig sak.
De - bloggorskorna - jobbar alla som personliga tränare eller med träning i någon form och har som yrke att faktiskt hålla sig själva i form. De lägger en del av sin "arbetsdag" på att träna.
Även om jag har förmånen att få träna på arbetstid, så rör det sig om 1 timme i veckan och i verkligheten är det tyvärr rätt sällan jag hinner med den.
Så det är dags att dämpa det dåliga samvetet och leta reda på någon annan blogg... med en träningstjej som har ett "vanligt" jobb oxå....