Vi hade ett två och en halv timme långt utvecklingssamtal med V. Vi stötte och blötte... Det som är riktigt positivt är att kunskapsmässigt har V inga som helst problem. Alla hans problem ligger i att han har svårt att koncentrera sig. Att han ibland stör på lektionerna.
Men det är tufft för honom - han känner att lärnarna har stämplat honom som stökig och att han får skulden för saker som han inte gjort. Dessutom vill han absolut inte ha någon specialbehandling - Ingen ska veta nått.
Det ämne som är mest katastrofalt är slöjd - och nu beslutade vi att han ska träffa R-laget på den tiden istället. Och att han får slöjduppgifter hem. Men igår, trots detta ,så gick han på slöjden i alla fall...
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller göra... Jag vill att han går och träffar R-laget för att jobba med det som är svårt - men vill inte tvinga honom - det är han som måste leva med det. Men det gör mig ledsen, när vi kan få hjälp vill han inte....
Dessutom är det beslutat att vi ska göra en WISC (basutredning)- den görs av psykologen som på något mysiskt sätt är sjukskriven och ingen vet nått!! Men det som är bra är att han fått väldigt hög prioritet! De måste ta sig an honom så snart som möjligt.
