jag kläckte för ett tag sedan idén att vi, tjejerna på jobbet, skulle springa vårruset tillsammans i maj. Tjejerna nappade. Och sedan dess har jag tänkt att det är dags att ta upp löpningen igen, men jag har skyllt på vädret och isiga vägar...
Men igår... igår var det dags. Det var vindstilla, varmt och solen var påväg ner. Så jag snörade på mig skorna och stoppade hörlurarna i öronen och gav mig ut. Och det var så skönt, och gick så mycket lättare än jag trodde... och det känns faktiskt inte någonstans idag (trodde att benhinnorna skulle ge sig till känna) Varför väntade jag så länge? Men nu kommer jag...
