Jag skulle ju kunna berätta om den händelse som gjorde att jag började tänka blogg...
För ett par veckor sedan lämnade jag mina älskade barn på dagis. Så långt allt som vanligt.
Denna morgon möts vi av L:s två kompisar C och T. C gick och drog en vagn i hallen på dagis.
"Gomorron C - är det bra med dig idag?" "Jepp" svarar C. "Jag klipper gräs"
Jag svarade " Åh så roligt, tänk snart får vi göra det på riktigt oxå" C svarar "ja, fast då är det inte kul längre..." nää, så är det nog
I samma veva dyker den förtjusande T upp och utbrister "Men du har ju inga byxor på dig!"
Mycket riktigt, men jag hade både strumpbyxor (förvisso hudfärgade) och kjol på mig.
Fast kjolen syntes inte under min kappa... Men det var så det var. Jag fick ta några extra minuter och förklara och visa att jag inte glömt att klä på mig den dagen =)
´
De är så härliga i sitt sätt att tänka och vara, så därför sitter jag här nu och bloggar...
Jag hade inga byxor på mig och visst det är roligare att längta efter att klippa gräs än att göra det på riktigt.
