Jag har fastnat i träningsbloggarna...
Alla dessa starka kvinnor (för de är mest de kvinnliga jag läser) som är småbarnsmammor och supertränade.
Jag blir inspirerad, men samtidigt mår jag lite dåligt.. om de kan som har mindre barn än jag så borde jag väl oxå för f-n kunna bli sådär vältränad som jag skulle vilja..
Någon gång i livet skulle jag vilja känna mig sådär vältränad... Men jag känner mest att jag är trött och inte riktigt orkar eller hinner lägga den tiden på att träna så mycket..
Igår kväll när jag (för sent) hatade mig igenom ett träningspass (det var skönt när det var klart) så insåg jag en sak...
Det finns en sak som skiljer mig från dem.. en ganska viktig sak.
De - bloggorskorna - jobbar alla som personliga tränare eller med träning i någon form och har som yrke att faktiskt hålla sig själva i form. De lägger en del av sin "arbetsdag" på att träna.
Även om jag har förmånen att få träna på arbetstid, så rör det sig om 1 timme i veckan och i verkligheten är det tyvärr rätt sällan jag hinner med den.
Så det är dags att dämpa det dåliga samvetet och leta reda på någon annan blogg... med en träningstjej som har ett "vanligt" jobb oxå....
