I går kväll var det föräldramöten i de två yngre barnens skola.
Det är roligt att vara där, att se vad de gör och få höra en entusiastisk lärare som är redo att kasta sig ut i ett nytt läsår fyllt av nya upptäckter för våra barn. Underbart faktiskt.
Men jag går oxå därifrån med en liten värk i magen, ett gnagande dåligt samvete.
Jag b o r d e göra så mycket mer för mina barn, de skulle behöva mer stöttning i sin vardag.
Jag skulle vilja vara hemma lite mer, lite tidigare för att de inte skulle behöva gå så långa dagar, så att de inte behövde gå på max energi hela tiden.
Känslan av att inte räcka till sitter som en sten i mig.
