Idag fyller min pappa år, men det känns lite konstigt att ringa och säga grattis...
Jag har en känsla av att han inte längre vill vara min pappa.
Ska jag då pliktskyldigt vara dotter?
Jag brukar försöka låta bli att lägga tid på att fundera på det här, det är sånt som bara tar energi.
Men en dag som denna, då jag förväntas höra av mig....
Jag har i dagsläget inte någon direkt relation till någon av mina föräldrar. Jag tycker inte att en relation ska vara ensidig - då är det ingen relation. Jag är stark nog att stå på egna ben, men ibland smyger sig känslan av att vara rotlös på mig.
Men jag lovar mina barn - jag ska aldrig göra något liknade mot er.
Jag ska alltid finns där för att stötta, älska och vara stolt över er
