Jag spenderade tisdagen tillsammans med S, hämtade henne, lotsade, bara fanns vid hennes sida, avledde tankarna. Det är rätt otroligt att man kan vara på sjukhuset kl halv 8 på morgonen, fara runt på olika ställen, opereras vid lunch och sedan vara från sjukhuset strax efter 4. S klarade det jättebra, hon piggnade till snabbt och trots att de egentligen ville ha henne kvar på uppvaket i minst två timmar så slapp hon därifrån tidigare. Jag fick träffa henne reda på uppvaket, så vi satt och pratade och småskrattade lite... kollade in all övervakning de hade på henne... Jag tror att det kan ha varit en bidragande orsak.
Pratade med henne senare på kvällen, hon kände sig precis som vanligt, pratade med henne i går förmiddag. Då hade hon varit ute och prommenrat hundar i en och en halv timme.
Så kläcker hon ur sig, "Visst hade vi trevligt igår"
"Ja", sa jag, "trevligt var det, men det hade kanske varit trevligare om miljön varit en annan."
Men jag ser det som ett gott tecken, hon verkar må bra och är lycklig över att det här steget är avklarat.
Nästa delmoment är återbesöket hos läkaren för att få besked om de fick med sig allt.
Men det funderar vi på först då. Och nu passar vi på att njuta av att det äntligen känns som våren tagit sitt grepp.
