När man är snart 16 år och har gått med räls i munnen i 2 och ett halvt år, så finns det ingen större lycka än beskedet att nu ska den ut! Jublandes kom V hem från tandregeleringen i tisdags och skrek att nu ska den bort!
Från att inte kunna ge honom besked alls om när den ska bort så kommer de att ta bort den om två veckor.
Glädje!
