Det är konstigt hur mycket som kretsar kring denna lilla apparat. I morse lyckades jag glömma den hemma.
Jag insåg det först när jag kom till jobbet. Hade ingen större lust att åka hem och hämta. Men oj så konstigt det känns. Dessutom så är mobilen den enda telefon vi har på jobbet, mobil växel, mycket smart... tills den dagen man glömmer mobilen hemma.
M och M berättade vid fikat roliga historier om hur de letat efter sina telefoner...
M hon var påväg till jobbet, halvvägs vände hon för att hon trodde sig ha glömt telefonen hemma. halvvägs hemma kom hon på att hon ju faktiskt- som varje morgon - lyssnade på radion från telefon...
Andra M berättade att hon sprungit runt hemma och packat, stressad för att M skulle hämta henne. Till saken hör att hon pratar med M i telefon hela tiden... När hon för andra gången säger, "Var tusan har jag gjort av telefonen, tänk att det alltid ska vara något som försvinner" så harklar sig M i andra änden av samtalet och säger. "M, är det inte så att du håller i den"
Underbart!
Själv vet jag var den är, den ligger brevid min kudde i sängen =)
