Jag kände mig orolig inför skolstarten i år, orolig för att J skulle bli ensam.
Tänk så fel jag hade - han har så mycket kompisar att vi måste bromsa honom.
Orolig för att J skulle få det tufft i skolan, tufft med lektioner och läsningen.
Tänk så fel jag hade - han älskar skolan, tar sig an alla uppgifter med storm och älskar läxorna - önskar att han fick fler. Läsningen går toppen - han läser mer än han får - han älskar det! Det har öppnat en helt ny värld för honom.
Orolig var jag oxå för L, orolig att hon skulle få en tuff uppförsbacke, hon har egentligen missat sitt första år i skolan och nu ska det jobbas ikapp.
Tyvärr så var oron befogad - det är en uppförsbacke som just nu kanske är brantare än hon mäktar med. Allt är tufft, läsningen går knackigt matten är jobbig och det är inge kul.
Ju bättre det går för lillebror desto sämre mår hon. Så nu är det pepp på hög nivå som gäller - guldstjärnor och uppmuntran. Till dem båda - men var för sig, så att hon inte faller djupare.
