Ibland går tiden så vansinningt fort. Det är nu lite drygt 14 år sedan V dök upp i mitt liv. 14 år!
Jag tycker inte att det är så länge sedan, fast bevisligen så har tiden gått...
Vi har en fullfjädrad tonåring hemma hos oss nu, två veckor i taget, med hissröst och ibland lite dryga kommentarer. Som hinkar mjölk , J och F brukar kalla honom kalv =), äter massor och inte riktigt orkar bry sig.
Men som oxå ibland förvånar mig, plockar ur diskmaskinen utan att jag bett om det, kommer ihåg att lägga smutsiga kläder i tvätten, som faktiskt torkat lite innan - ja det är alltså de äckliga träningskläderna vi pratar om.
Men hur som helst, att det gått 14 år är nog det som är mest fantastiskt. Och även om han ibland är min största oro och mitt största dåliga samvete, så är han min... min V.
