Jag älskar att höra J skratta! Han har ett skratt som är obetalbart.
Ett sånt gruglande, smittande skratt att man bara vill höra mer och inte kan låta bli att skratta lite själv. Ett sånt skratt!
Jag lämnade J på dagis och han vill inte riktigt det - det är kul att vara där och fröknarna är fantastiska, men mamma skulle gärna kunna få stanna hon oxå - så vi brukar mysa lite extra vid lämningen. Men detta har mer och mer eskalerat till en riktig busstund.
J klättrar på mig, håller fast mig, och slänger runt med J. Vi har riktigt roligt! Och J skrattar!
Här om morgonen var vi inte ensamma i hallen på dagis utan det var flera som lämnade samtidigt och mitt och Js busande smittade av sig, de andra två barnen ville oxå busa med sina föräldrar....
Gissa vem som fick onda ögat! Men det var det värt! Js skratt gjorde min morgon!
